För drygt 10 år sedan hamnade jag hos en livscoach i Malmö som på väldigt många sätt förändrade mitt liv.
En av de största lärdomarna från henne är att jag började ta ansvar för ALLT som hänt och händer i mitt liv. Personer som hade behandlat mig illa, fysiska problem som jag hade, händelser som hade sårat mig - ALLT.
Det tar tid att komma till den punkten, att verkligen ta ansvar. För det är ju inte alltid vi själva som styr våra omständigheter, och det är lätt att fastna i känslorna kring orättvisa och att man känner sig som ett offer för sina omständigheter.
Men nyckeln är att vi kan alltid själva styra vårt förhållningssätt till omständigheterna. Vi kan alltid välja hur vi vill se på saker och ting som händer oss.
De som t.ex. har gjort mig illa och sårat mig är personer som jag släppt in i mitt liv. När man vågar släppa in personer i sitt liv så är det den risken man tar - att man riskerar att de kan göra en illa. Men ur ett annat perspektiv så är det också det enda sättet man kan ha nära relationer.
Då kan jag välja att anse att det är värt risken att bli sårad, att man vågar älska och lita på andra människor.
Numera ser jag det alltså mer som ett aktivt val som jag själv tar ansvar för.
Det betyder inte att det är okej att någon sårar mig - Det betyder bara att jag medvetet tar den risken, för att jag vill kunna älska människorna runt omkring mig fullt ut.
Jag kan också Välja att se tråkiga och hemska händelser/situationer som Lärdomar och Livserfarenhet istället för att försvinna in i hur orättvist eller hemskt saker och ting är.
Om man försöker se den stora bilden och vända på den tunga frågan:
Varför hände detta mig - till att ställa frågan till sig själv på ett nyfiket sätt:
Varför hände detta mig?
Kan jag lära mig något av detta? Har detta hjälpt mig få ett annat perspektiv som var nyttigt för mig att se? Eller kan kanske min nya insikt hjälpa någon annan?
Jag går fortfarande hos livscoachen 1 gång varannan månad. Jag ser det som att gå till frisören eller tandläkaren - jag måste ta hand om mitt inre välmående på samma sätt som jag tar hand om min fysiska hälsa.
Sessionerna hos henne nuförtiden hjälper mig att följa min inre känsla, och sortera ut vilka av mina känslor som är Rädslor och vilka som är Magkänsla. Hon har lärt mig otroligt mycket om att praktisera Tacksamhet, och om hur Tacksamhet är grunden till mitt inre välbefinnande.
Mellan sessionerna, om jag någon gång känner mig uppgiven, förvirrad, illrådig och inte vet hur jag ska göra hör jag hennes röst i huvudet med meningen som är min bas, som jag alltid kan falla tillbaka på:
”Titta på vad du har.”